Nu har jag handlat allt, packat allt och nog nojat för allt också, skulle jag tro. Lisa och jag konstaterade nyss via sms att ens unga ”det-löser-sig”-dagar är över, och numera ska det ojas inför allt. Minns när vi kryssade till Polen som 18-åringar och gick vilse under vår dag på land i Gdynia, en liten bonnhåla utanför Gdansk. Vi försökte fråga ungefär en handfull människor, men ingen kunde engelska förrän vi hittade en man som sa att eftersom han läste till läkare så kunde han lite engelska. När vi frågade honom hur vi skulle hitta tillbaks till hamnen där båten gick svarade han med ett högst frågande ansiktsuttryck ”Boat? I don’t know ‘boat’… ”. Så läkare i Polen kan uppenbarligen inte engelska på en svensk fjärdeklassarnivå, det kan vara bra att veta. Vi redde dock ut situationen utan större missöden eller panikattacker, vilket såhär i efterhand är helt fantastiskt. Hade det hänt nu hade jag nog fått en stroke av blotta förskräckelsen.
Hur som helst återvänder jag till Skåne på måndag kväll, bildblogg väntas komma på tisdag.
Nu ska jag i alla fall titta på en av mina favoritfilmer som går på Kanal 9, ”Much Ado About Nothing”, och därefter hoppa i säng eftersom jag ska med bussen till Malmö 07.15 imorgon bitti!
