GI Jane

När jag först fick syn på fenomenet som är Max’s Low Carb-burgare svor jag till mig själv (och alla andra som ville lyssna) på att jag aldrig någonsin skulle sätta tänderna i en så fånig skapelse som en hamburgare invirad i isbergssallad. Men så kom GI-vindarna insvepande över mitt liv och tog över mitt tidigare så kaloriräkningsinriktade hälsotänkande.. Och idag hände det till slut. Jag åt en. Och den var god.

För övrigt så har Lisa och jag spenderat dagen tillsammans, vilket var alldeles för länge sedan trots att hon är ledig för jämnan nu för tiden, med havandeskapspenning och världens finaste fotbollsmage. Vi inledde med frukosthäng (som gled över i lunchhäng) i min soffa tittandes på ”Gilmore Girls”, och avslutade (efter Max-besöket) med biobesök och ”Brüno”, som var precis lika galen, obekväm och skitrolig som jag förväntat mig.

Ghost town.

Det är inte så mycket folk ute när jag kör till jobbet om helgmorgnarna, och tomheten på motorvägen gör att jag inte kan låta bli att låtsas att jag är med i en zombiefilm och är den enda levande människan kvar på jorden.

En gång var det någon som sa att jag var vuxen. Pyttsan!

Lyrics.

Alltså, jag är normalt sett inte tjejen som postar en massa låttexter på min blogg och proklamerar att de beskriver min själs djupaste tankar. Verkligen inte, men den här Kate Nash-texten är så briljant att jag bara måste dela med mig av den! Låten heter ”Birds” och finns på hennes genomgående lika briljanta album ”Made of Bricks”.

He said: ”Let me try and explain again.
Right birds can fly so high, and they can shit on your head
Yeah they can almost fly into your eye and make you feel so scared
But when you look at them, and you see that they’re beautiful
That’s how I feel about you.
Right that’s how I feel about you.”

She said ”What?”
He said ”You.”
She said ”What are you talking about?”
He said ”You.”

Ha ha ha, det är så fantastiskt roligt, bra, träffande, insiktsfullt och ungefär ett tiotal adjektiv på samma tema till. Jag känner att en smiley är indicerad. .

Buena Vista Anti Social Club.

Torsdag kväll, 21.30 @ det Schiller-Oftedalska hushållet. P avviker från vår mysiga ”Stargate Atlantis”-maratonkväll med förevändningen att vi bara har två avsnitt kvar av den sista säsongen och att vi bör ”spara”. Han går därefter in i datorrummet och gör sig oanträffbar med sitt onlinespel, Spotify och hörlurar. Med anledning av detta samt TV:ns skrala utbud får jag ett litet sysslolöshetsutbrott och går och hämtar min bok, min dator och ett par hörlurar och sätter mig 3 meter från honom, i bäddsoffan. Jag kopplar upp mig på Spotify, lyssnar på vad jag vill lyssna på (som INTE på något vis är samma sak som de domedagsprofetior som gapas i min mans hörlurar), gömmer näsan i min bok och myser.

Är det inte romantiskt?

There’s nothing else I can say.

Lilla Mrs Norris är väldigt fotogenisk. När hon sover.

Weekend @ Helsingborg.

Helgen har sammanfattningsvis varit härlig, avkopplande och promillehaltig. Rosévin, Piggelindrinkar, Joddla med Siv-konsert och luftmadrassövernattning med vänner i fredags och därefter vidare för 6-årskalas, kräftskiva, grillfest och drinkbuffé med familjen i lördags. Inte helt oväntat ledde detta till en något trött söndag. Bilder finns endast från lördagen, mest för att jag hade en alldeles för liten handväska under konsertbesöket för att våga ha med mig kameran.

     

Mamma | Harald | Födelsedagsbarnet Fabian | Kräftbordet

Och vilken kväll är komplett utan att någon doppas i poolen?

Read my mind.

Eftersom samtliga TV-kanaler uppenbarligen har bestämt sig för att visa skräp (om folk som handlat för mycket på kredit, om amerikaner som söker kärlek, om engelska tanter som löser brott eller om Denzel Washington som för femte gången i år avslöjar elaka storföretag, inget av vilket jag ser som storartad underhållning) spenderar jag återigen min kväll med en bok. Men trots att jag ska jobba dagpass imorgon för första gången efter semestern (vilket innebär att klockan ringer 04.50) tror jag nog att jag blir kvar i soffan för att titta på höjdpunkten i dagens TV-tablå kl 21.55 på Kanal 5, nämligen ”So you think you can dance”. Där har ni häpnadsväckande talang, svett och amerikanskproducerat gråtmilda montage i en perfekt blandning, perfekt för att förtjäna min uppmärksamhet.

Vad ser du, respektive ser du inte, på TV?

Repeat.

Kings of Leon – Use Somebody.

Den här låten ger mig gåshud och okontrollerbara ryckningar i repeat-fingret idag.

Back in my everyday groove.

Att återvända till jobbet gick bra, även om det är otroligt hur fort man blir ringrostig både i tankar och i handling. Men, å andra sidan bevisar det bara att jag är duktig på att koppla av på min semester vilket ju är nyttigt. Jobbar kvällspass idag också, inte min favoritsysselsättning på något vis men ganska skönt att få ha en lite långsam morgon och förmiddag. Jag satsar även idag på gårdagens framgångsrecept med te, säng och bok och hoppas på att min annalkande förkylning bestämmer sig för att stanna i dörren och vända.

Vad min makrofotograferade katthåriga garderobsblomma har med saken att göra vet jag ärligt talat inte.

A working class hero is something to be.

Första dagen tillbaks på jobbet idag. Börjar dock först 13.30, så jag väljer att spendera morgonen i sängen med en kopp te och läsa lite för att liksom suga ut de sista timmarna i frihet. Nej, sanningen att säga så lider jag inte farligt mycket av att börja jobba, det ska bli skönt att få lite ramar på tillvaron igen.